Emmabodafestivalen, del1.

Renligheten

Jag har aldrig uppskattat duschar och toaletter så mycket som jag gör nu. Efter att ha spenderat ett flertal dagar på festival med bajamajor känner jag att det är lyxigt att besöka så kallade "vattenklosetter". För det här är bajamajorna: äckliga.

Det stinker långa vägar kring bajamajorna. Jag kan inte förstå de som parkerar sitt tält precis vid festivaltoaletterna. Det luktar förfärligt. Och det finns varken tvål eller toalettpapper. Det får man ha med sig själv. Alkogel var festivalens räddning.

Duscha gjorde jag på lördagen. På torsdagen var jag nyduschad när jag åkte och på fredagen hade jag basker på mig, så mitt hår syntes ändå inte. Min parfym för helgen var "alkogel" och "cigaretter". Min doft var kanske inte den trevligaste, men jag stank i alla fall inte av svett. (Jag är tjej, jag svettas inte).

På lördagen tog jag mig ner till simhallen med shampo och balsam i högsta hugg. Det var kö för att komma in i duschen. Väl inne behövde jag gå på toa. Då stod jag i kö. Sedan ville jag duscha. Då stod jag i kö. I duschen kunde jag ändå inte njuta av att duscha av mig all festivaläckel. Det stod ungefär 10 tjejer på kö som stirrade på mig och tänkte: "men kom igen, hur svårt ska det vara att tvätta håret? skynda på, himla indiebrud".

Duschen i söndags, i Johans lägenhet, var magnifik. Trots att jag var lite stressad för att männen (Johan, Film-Johan och David) var och handlade lite kort och jag var tvungen att vara färdigduschad och helst iförd kläder när de återkom var den duschen bland topp5 i favoritdusch-kategorin. Shampo, balsam och duschtvål. Jag doftade Heavenly Milk och inte alkogel/cigaretter/festival. Mmm.

//m.