R.I.P., Egon.

Egon. Du var en stor del av mitt liv. Du fanns i mina tankar när jag fann livet som ett hav av ambivalenta val och svåra stunder.
Och nu är du upptuggad.

Maria säger:
Jag äter morot.
Peshk ngjit säger:
Jag äter ingenting.
Maria säger:
Mmm
Maria säger:
ums
Peshk ngjit säger:
Smakar det förstklassigt?
Maria säger:
Nope. Den är besk.
Peshk ngjit säger:
Är morötter beska? Jag tycker att de är söta, men med en frisk smak.
Maria säger:
Men denna var felaktig. Gammal. Trött på livet. Vardagligt småsur. Eller liknande. Inte som de brukar.
Peshk ngjit säger:
Morötter brukar ju vara de mest positiva och upplysta grönsaker annars. Denna morot måste må riktigt dåligt.
Eller bara ha en lite depp-period. Händer även den bästa morot...
Maria säger:
Ja. Så kan det vara. Och nu är den död.
Maria säger:
Mördad.
Maria säger:
Tuggad. Blandad med saliv. Förd genom en trång gång. Knådad. Fräts av en hemskt stark syra. Och sen är det inget kvar av lille morot
(Paus)
Maria säger:
Egon dog idag.

(Om du inte har hängt med, var det Egon som var moroten).

Och det var historien om moroten Egon, vars liv blev kort på grund av en annan människas hunger. Må han vila i frid.
Och må våra konversationer vara så flummiga som de alltid brukar. För all framtid.
Högaktningsfullt,

S.O.T.