Jag hade porträttpanik. Jag intervjuade en kvinna idag som kommer i tidningen imorgon. Hon hade den andliga gåvan "autuomatisk skrift". Det innebär att man sätter pennan på pappret så får hon orden från yttre krafter. Intervjun hade med tidningens mikronovell-serie att göra, så jag frågade om hon hade skrivit några sådana noveller genom automatisk skrift. Hon berättade att hon hade skrivit en novell så. Den handlade om världens undergång. Hon läste med inlevelse.
Hon: Ja, det var domedagsnovellen.
Hon satt med allvarlig blick och tittade på mig. Tystnaden lade sig i köket och höll i sig ungefär en minut, då vi bara tittade på varandra:
Jag: Och du gillar djur också!
Det fanns ingen bra övergång till ett annat ämne. Det går inte att säga "på tal om jordens undergång, du har ju katter!".
//m.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar