Sigge: JP, det är Dabrowski. Hej, Hägglund, hur är läget med dig? Du har slappat hela dagen som vanligt eller?
Sigge: Måste du hejda dig själv ibland och tänka "fan, jag är ju partiledare"?
tisdag 30 juni 2009
Den uppdaterade versionen av mardröm.
En klassisk tv-serie/film - mardröm är att personen i fråga står och springer. Springer på plats. Försöker fly, men kommer inte framåt. Försöker ta sig framåt, men kan kan inte röra sig ur fläcken.
Jag har den uppdaterade versionen av den drömmen. I olika versioner och med olika färdmedel, som kommer med jämna mellanrum.
Dröm1. Jag är i Sundsvall och ska flytta hem. Min moster ska hjälpa mig flytta, och jag ska ta flyget tillbaka till Jönköping. Jag missar flyget. Jag ska ta nästa flyg. Jag ställer klockan på tre på natten för att hinna med. Jag missar det flyget också. Jag ska ta nästa flyg. Tre timmar går lika fort som tre minuter och jag missar det flyget också. Jag ska åka hem med moster. Moster åker utan mig. Jag missar ytterligare ett flyg. Jag är fast.
Dröm2. Jag ska ta bussen hem från Stockholm, jag har hälsat på en vän i Hägersten. Jag missar första bussen. Jag ska ta nästa. Jag missar en också, jag har inte städat klart och hinner inte med den. Jag ska ta tåget. Jag tittar på söndagstidtabellen, när det faktiskt är en måndag. Jag missar ett tåg. Jag tittar på rätt dag, missar ett tåg till. Jag ska ta sista bussen hem, jag går i tid till busstationen. Jag ser bussen köra iväg. Den har gått tidigare. Jag är fast.
Dröm3. Vi ska åka tåg. Vi ska åka ett skrämmande, svart nattåg i USA mot San Francisco. Det har varit något slags läger, för jag är där med lärare. Jag spenderar min tid på en tågstation. Ett tåg kommer. Jag går på det. Det är fel tåg. Det går mot New York. Jag hoppar av i farten med mina väskor. Jag ramlar och är medvetslös, får åka ambulans, missar under tiden rätta tåg till San Fran. Jag ska ta nästa tåg. Jag går på tåget. Det är fel tåg. Det går till ett ställe som heter "Laakso" (som faktiskt ligger i Alaska) och det tar en vecka att komma tid. Utan stopp. Jag är fast.
Och det är så frustrerande! Det är så frustrerande, för i verkligheten skulle jag var överhispig och helt övetygad om att det är rätt tid, rätt tåg och att jag har med mig all packning. Men så drömmer jag dessa drömmar och jag hatar det. Det är så fruktansvärt jobbigt och jag vaknar och känner mig knappast utvilad. Mest stressad och med huvudvärk.
Jag har den uppdaterade versionen av den drömmen. I olika versioner och med olika färdmedel, som kommer med jämna mellanrum.
Dröm1. Jag är i Sundsvall och ska flytta hem. Min moster ska hjälpa mig flytta, och jag ska ta flyget tillbaka till Jönköping. Jag missar flyget. Jag ska ta nästa flyg. Jag ställer klockan på tre på natten för att hinna med. Jag missar det flyget också. Jag ska ta nästa flyg. Tre timmar går lika fort som tre minuter och jag missar det flyget också. Jag ska åka hem med moster. Moster åker utan mig. Jag missar ytterligare ett flyg. Jag är fast.
Dröm2. Jag ska ta bussen hem från Stockholm, jag har hälsat på en vän i Hägersten. Jag missar första bussen. Jag ska ta nästa. Jag missar en också, jag har inte städat klart och hinner inte med den. Jag ska ta tåget. Jag tittar på söndagstidtabellen, när det faktiskt är en måndag. Jag missar ett tåg. Jag tittar på rätt dag, missar ett tåg till. Jag ska ta sista bussen hem, jag går i tid till busstationen. Jag ser bussen köra iväg. Den har gått tidigare. Jag är fast.
Dröm3. Vi ska åka tåg. Vi ska åka ett skrämmande, svart nattåg i USA mot San Francisco. Det har varit något slags läger, för jag är där med lärare. Jag spenderar min tid på en tågstation. Ett tåg kommer. Jag går på det. Det är fel tåg. Det går mot New York. Jag hoppar av i farten med mina väskor. Jag ramlar och är medvetslös, får åka ambulans, missar under tiden rätta tåg till San Fran. Jag ska ta nästa tåg. Jag går på tåget. Det är fel tåg. Det går till ett ställe som heter "Laakso" (som faktiskt ligger i Alaska) och det tar en vecka att komma tid. Utan stopp. Jag är fast.
Och det är så frustrerande! Det är så frustrerande, för i verkligheten skulle jag var överhispig och helt övetygad om att det är rätt tid, rätt tåg och att jag har med mig all packning. Men så drömmer jag dessa drömmar och jag hatar det. Det är så fruktansvärt jobbigt och jag vaknar och känner mig knappast utvilad. Mest stressad och med huvudvärk.
måndag 29 juni 2009
Favorit i repris.
Det har hänt igen.
Jag stod med kroppen böjd över en mängd vattenkranar som jag lämpligt nog använde för att skölja bort leran jag hade i ansiktet efter att jag spenderat en kort stund i en lerpöl.
Medan leran på ansiktet sköljs av (all lera jag hade i håret och på kroppen fick stanna kvar) står en liten scouttjej och tittar upproriskt på mig.
När mitt ansikte är fritt från lera (bortsett från det i pannan) går hon fram till mig och säger kaxigt:
"Du, det här är faktiskt tjejtoan!"
"Jaha", säger jag och undrar i mitt förvirrande sinne varför hon upplyser mig om detta, när det är ganska uppenbart.
"Här får faktiskt bara tjejer vara!"
Det tog (återigen) en liten stund att inse vad hon menade.
Nu börjar det bli lite svårt att se det underhållande i situationen. Jag fick faktiskt bita mig i läppen för att inte säga något okristligt.
Jag gick ut därifrån för att jag var klar och orkade inte ha en lång, utdragen förklaring om varför jag ("faktiskt!") passar utmärkt på en toalett för kvinnor.
Utanför, däremot roade jag (inte) mina vänner med den förklaringen. Samt lite ilska.
Det lät ungefär så här:
"Vad är det här, ser inte jag ut som en kvinna? Bara för att jag inte är ultrafåfäng och går upp extratidigt som de där tjejerna vi ser varje morgon och plattar håret och sminkar mig och duschar trots att man blir elektrifierar sig med duschen, är jag inte en tjej längre? Är inte jag godkänd på den toaletten? Måste jag gå och tvätta mig i skogen för att jag inte är fåfäng, är det vad hon vill?!"
Sen kom jag på att det inte gjorde någonting att hon ställt mig den frågan.
Så länge jag slipper vara en sådan som måste gå upp innan alla andra på läger för att jag måste platta håret på en stinkande toalett framför en smutsig spegel och lägga på en massa smink så att ingen ser hur jag egentligen ser ut, är jag lycklig.
Och lerig.
S.O.T.
Jag stod med kroppen böjd över en mängd vattenkranar som jag lämpligt nog använde för att skölja bort leran jag hade i ansiktet efter att jag spenderat en kort stund i en lerpöl.
Medan leran på ansiktet sköljs av (all lera jag hade i håret och på kroppen fick stanna kvar) står en liten scouttjej och tittar upproriskt på mig.
När mitt ansikte är fritt från lera (bortsett från det i pannan) går hon fram till mig och säger kaxigt:
"Du, det här är faktiskt tjejtoan!"
"Jaha", säger jag och undrar i mitt förvirrande sinne varför hon upplyser mig om detta, när det är ganska uppenbart.
"Här får faktiskt bara tjejer vara!"
Det tog (återigen) en liten stund att inse vad hon menade.
Nu börjar det bli lite svårt att se det underhållande i situationen. Jag fick faktiskt bita mig i läppen för att inte säga något okristligt.
Jag gick ut därifrån för att jag var klar och orkade inte ha en lång, utdragen förklaring om varför jag ("faktiskt!") passar utmärkt på en toalett för kvinnor.
Utanför, däremot roade jag (inte) mina vänner med den förklaringen. Samt lite ilska.
Det lät ungefär så här:
"Vad är det här, ser inte jag ut som en kvinna? Bara för att jag inte är ultrafåfäng och går upp extratidigt som de där tjejerna vi ser varje morgon och plattar håret och sminkar mig och duschar trots att man blir elektrifierar sig med duschen, är jag inte en tjej längre? Är inte jag godkänd på den toaletten? Måste jag gå och tvätta mig i skogen för att jag inte är fåfäng, är det vad hon vill?!"
Sen kom jag på att det inte gjorde någonting att hon ställt mig den frågan.
Så länge jag slipper vara en sådan som måste gå upp innan alla andra på läger för att jag måste platta håret på en stinkande toalett framför en smutsig spegel och lägga på en massa smink så att ingen ser hur jag egentligen ser ut, är jag lycklig.
Och lerig.
S.O.T.
torsdag 25 juni 2009
Hurra för internetdating!
Vilken tur att jag har 120 högskolepoäng, annars kanske inte Johan skulle vilja ha mig. Typ "söt tjej, verkar rätt smart. Men hon har ju ingen bra utbildning! Då blev hon dum i huvudet och ful och helt utan humor".Eller?
//m.
onsdag 24 juni 2009
Alla kommer att bli glada.
Vilken tur att skådespelaren Malin Åkerman tar tag i saken och säger ifrån! Ordentligt!
För övrigt anser jag att det är hyckleri när fruktansvärt smala skådespelare ska uttala sig om kroppsidealet och skylla på Hollywood. Vem är denna Hollywood som orsakar så många människor lidande? Kan det möjligtvis vara så att kvinnor som just Malin Åkerman faktiskt är en del av Hollywood och i och med detta, skönhetsidealet?
Nä, så klart inte. Malin Åkerman vill ju att alla ska vara glada och ha god hälsa. Hon vill ju att världen ska vara en lycklig regnbågsplats. Inte kan hon vara en del av kvinnorna som är Hollywood och skapar idealet. Eller?
//m.
tisdag 23 juni 2009
07.17
Klockan är 07.17.
Jag gick upp vid 06.05 för att göra mig iordning för lägret. Allt är klart. Den gröna skjortan är omsydd. T-shirten som det står Nässjö på med stora svartvita bokstäver har jag tagit på mig (bak och fram, som vanligt).
Till frukost blir det ett glas mjölk med en macka vars pålägg består av nutellasmör och strössel. Holländsk delikatess, det där.
Nu åker jag.
Snart.
Jag gick upp vid 06.05 för att göra mig iordning för lägret. Allt är klart. Den gröna skjortan är omsydd. T-shirten som det står Nässjö på med stora svartvita bokstäver har jag tagit på mig (bak och fram, som vanligt).
Till frukost blir det ett glas mjölk med en macka vars pålägg består av nutellasmör och strössel. Holländsk delikatess, det där.
Nu åker jag.
Snart.
måndag 22 juni 2009
Inom ett dygn sitter jag någonstans i Småland i ett militärtält, frysandes för att jag inte packade ner nog med varma kläder, iförd en grön för liten skjorta i bomull och polyester som det står "UNGA VILJOR" på.
Och hur vet jag detta?
Det är inte så att jag är synsk, det är bara det att jag beger mig på läger imorgon.
UV-läger (därav Unga Viljor).
Imorse vaknade jag, och hörde en vän nedanför mig (inte monstret under sängen, utan en riktig människa) säga:
"Vi ska på UV-läger imorgon!"
Jag hamnade i en nostalgitripp som förde mig tillbaka till 2002, mitt första läger, då det regnade hela tiden och vi gick på en obskyr landväg med händerna ihopbundna med varandra i handlederna.
Jag tittade på mina fötter, och insåg att det här blir mitt åttonde läger. Jag är inte tio längre, utan sjutton, och ska förefalla ansvarsfull och inte börja gråta för att jag glömt SkunkFlummelLi hemma.
Det var en fruktansvärd stund.
Men jag lade SkunkFlummelLi åt sidan, vände mig mot min vän och ställde den ofrånkomliga frågan:
"Vad sägs om havregrynsgröt?"
Det var gott.
Och hur vet jag detta?
Det är inte så att jag är synsk, det är bara det att jag beger mig på läger imorgon.
UV-läger (därav Unga Viljor).
Imorse vaknade jag, och hörde en vän nedanför mig (inte monstret under sängen, utan en riktig människa) säga:
"Vi ska på UV-läger imorgon!"
Jag hamnade i en nostalgitripp som förde mig tillbaka till 2002, mitt första läger, då det regnade hela tiden och vi gick på en obskyr landväg med händerna ihopbundna med varandra i handlederna.
Jag tittade på mina fötter, och insåg att det här blir mitt åttonde läger. Jag är inte tio längre, utan sjutton, och ska förefalla ansvarsfull och inte börja gråta för att jag glömt SkunkFlummelLi hemma.
Det var en fruktansvärd stund.
Men jag lade SkunkFlummelLi åt sidan, vände mig mot min vän och ställde den ofrånkomliga frågan:
"Vad sägs om havregrynsgröt?"
Det var gott.
onsdag 17 juni 2009
Reklam som vänder sig till unga kvinnor II
Okej, så raklödderreklamen jag nämde innan kanske inte räknas som kvinnochauvinistisk reklam. Men vänta bara. Jag skall hitta vad jag söker. När jag har ork att kolla på reklam en längre tid.
Hittills har jag bara hittat en nämnvärd reklam som vänder sig till unga kvinnor, en reklam där en kvinna i 28-årsåldern sitter och gråter för att hon hade så dålig hy att hon var tvungen att sova med lakanet över ansiktet så att hennes man inte skulle se hennes blanksvettiga, röda hy, men nu, tack vare Sheer Cover, kan hon sova med sminket på, och detta har tydligen läkt hennes trasiga själ.
Imorgon ska jag köpa en mascara som gör mig till en socialare och bättre människa (och som räddar mina relationer).
Jag kan förresten meddela att min plan att komma över min skräck för blodprov fungerade en aning. Den här gången svimmade jag bara lite och blev blek i ansiktet (inte askgrå, som innan). Allt tack vare den gången jag envisades med att ta blodprov i skolan.
(eller, kanske inte.)
Just nu befinner sig min syster i Amsterdam. Hon får chansen att göra det jag velat göra sen i Januari (eller var det december?) - gå fram till en holländare och säga: "LATEN WE LEKKER LINK GAAN DOEN!"
och jag har skrivkramp.
Hittills har jag bara hittat en nämnvärd reklam som vänder sig till unga kvinnor, en reklam där en kvinna i 28-årsåldern sitter och gråter för att hon hade så dålig hy att hon var tvungen att sova med lakanet över ansiktet så att hennes man inte skulle se hennes blanksvettiga, röda hy, men nu, tack vare Sheer Cover, kan hon sova med sminket på, och detta har tydligen läkt hennes trasiga själ.
Imorgon ska jag köpa en mascara som gör mig till en socialare och bättre människa (och som räddar mina relationer).
Jag kan förresten meddela att min plan att komma över min skräck för blodprov fungerade en aning. Den här gången svimmade jag bara lite och blev blek i ansiktet (inte askgrå, som innan). Allt tack vare den gången jag envisades med att ta blodprov i skolan.
(eller, kanske inte.)
Just nu befinner sig min syster i Amsterdam. Hon får chansen att göra det jag velat göra sen i Januari (eller var det december?) - gå fram till en holländare och säga: "LATEN WE LEKKER LINK GAAN DOEN!"
och jag har skrivkramp.
måndag 15 juni 2009
Live from Berlin!
Spontana tankar om Berlin.
1. Det känns som om man är konstant i utkanten av staden, stora ytor och lyftkranar överallt.
2. Allt är skitet och slitet, dekadent och fantastiskt. Inte bajsnödig stad. (Jag tittar på dig, Stockholm.)
3. Män bär fula skjortor samtidigt som deras hundar springer löst. Fula människor hör hemma i Berlin.
4. Det säljs bröd överallt. Överallt! Bagerikedjan "Kamps" är lika stor som hamburgerkedjan McDonalds är i Sverige.
5. Apotek finns överallt. Överallt!
6. Currywurst är sjukt stort i Berlin.
7. Kebap in every corner. Tyskarna är ett hungrigt folk.
8. Folk dricker öl på utomhusserveringar pü eftermiddagen, utan att vara alkisar.
9. På Hostel Ostel hör inredningen hemma i DDR och receptionisten i en mangatidning.
10. Människor med makt bär hattar. (Tågpersonal, poliser och kebapskärare).
11. Sked heter Löffel på tyska.
Summan av kardemumman, Berlin är grejen. Härnäst: Amsterdam. Och, vi ska absolut inte äta en currywurst innan vi sticker från Tyskland.
För övrigt är "ü" där "å" borde vara pü tangentbordet.
Farväl frün Fraulein Hüürd (Haaaard) och Herr Löwe.
1. Det känns som om man är konstant i utkanten av staden, stora ytor och lyftkranar överallt.
2. Allt är skitet och slitet, dekadent och fantastiskt. Inte bajsnödig stad. (Jag tittar på dig, Stockholm.)
3. Män bär fula skjortor samtidigt som deras hundar springer löst. Fula människor hör hemma i Berlin.
4. Det säljs bröd överallt. Överallt! Bagerikedjan "Kamps" är lika stor som hamburgerkedjan McDonalds är i Sverige.
5. Apotek finns överallt. Överallt!
6. Currywurst är sjukt stort i Berlin.
7. Kebap in every corner. Tyskarna är ett hungrigt folk.
8. Folk dricker öl på utomhusserveringar pü eftermiddagen, utan att vara alkisar.
9. På Hostel Ostel hör inredningen hemma i DDR och receptionisten i en mangatidning.
10. Människor med makt bär hattar. (Tågpersonal, poliser och kebapskärare).
11. Sked heter Löffel på tyska.
Summan av kardemumman, Berlin är grejen. Härnäst: Amsterdam. Och, vi ska absolut inte äta en currywurst innan vi sticker från Tyskland.
För övrigt är "ü" där "å" borde vara pü tangentbordet.
Farväl frün Fraulein Hüürd (Haaaard) och Herr Löwe.
söndag 14 juni 2009
Reklam som vänder sig till unga kvinnor.
Min medbloggerska och syster har lämnat Sverige för att undersöka staden Berlin.
Jättetrevligt, men det börjar liksom kännas lite tomt här utan någon som skriver om manschauvinistisk reklam och överexponerade filmer här på Dagens Petimäter. Dessutom saknar jag ljudet av en elvisp som vispar något trevligt bakverk och doften av bränd elvisp efteråt.
Och här sitter jag kvar i Sverige och försöker hitta på något otroligt viktigt ämne som desperat behöver tas upp.
Från början tänkte jag skriva om något väldigt viktigt och tabubelagt, som dödstraff, dödshjälp och abort, men sen kom jag på att det är sådana ämnen som man kan diskutera i tiotusen år och inte komma fram till något om.
Så, jag tänkte reklam. Och kvinnochauvinistisk (nytt ord, annars känd som radikalfeministisk) reklam!
Nå, finns sådan reklam, där kvinnor gör "coola" saker som i Captain Morgan-reklamen för att imponera på någon kille (som ser utklippt ur från någon modellbild) som inte verkar kunna tänka (precis som tjejerna som springer fram till några killar bara för att de har hundar i famnen)?
Ohja.
Men då är det ju synd om tjejen som hållit på att raka sina ben med Vad-Det-Nu-Finns-För-Raklödder-Märke bara för att få killens uppmärksamhet. Vilken uppoffring.
Minst lika uppoffrande som när Captain Morgan-mannen ska vaxa sitt håriga bröst med en tjejs wax strips (som hon självklart har med sig i väskan) för att imponera på henne.
(jag är givetvis ironisk. vax gör svinont.)
Min poäng är att reklam som vänder sig till unga kvinnor är lika hjärndöd som de som vänder sig till unga män, och att man ser olika på vilka sätt de är... chauvinistiska?
Jag hoppas med hela mitt unga hjärta att ingen kvinna (eller man som gillar att raka benen, man måste ju vara openminded) köper det där dumma raklöddret. För guess what. Det kliar.
Och att unga människor inser att kranvatten är godare än Cola Zero.
För guess what. Det kliar också.
På ett helt annat sätt.
Jättetrevligt, men det börjar liksom kännas lite tomt här utan någon som skriver om manschauvinistisk reklam och överexponerade filmer här på Dagens Petimäter. Dessutom saknar jag ljudet av en elvisp som vispar något trevligt bakverk och doften av bränd elvisp efteråt.
Och här sitter jag kvar i Sverige och försöker hitta på något otroligt viktigt ämne som desperat behöver tas upp.
Från början tänkte jag skriva om något väldigt viktigt och tabubelagt, som dödstraff, dödshjälp och abort, men sen kom jag på att det är sådana ämnen som man kan diskutera i tiotusen år och inte komma fram till något om.
Så, jag tänkte reklam. Och kvinnochauvinistisk (nytt ord, annars känd som radikalfeministisk) reklam!
Nå, finns sådan reklam, där kvinnor gör "coola" saker som i Captain Morgan-reklamen för att imponera på någon kille (som ser utklippt ur från någon modellbild) som inte verkar kunna tänka (precis som tjejerna som springer fram till några killar bara för att de har hundar i famnen)?
Ohja.
Men då är det ju synd om tjejen som hållit på att raka sina ben med Vad-Det-Nu-Finns-För-Raklödder-Märke bara för att få killens uppmärksamhet. Vilken uppoffring.
Minst lika uppoffrande som när Captain Morgan-mannen ska vaxa sitt håriga bröst med en tjejs wax strips (som hon självklart har med sig i väskan) för att imponera på henne.
(jag är givetvis ironisk. vax gör svinont.)
Min poäng är att reklam som vänder sig till unga kvinnor är lika hjärndöd som de som vänder sig till unga män, och att man ser olika på vilka sätt de är... chauvinistiska?
Jag hoppas med hela mitt unga hjärta att ingen kvinna (eller man som gillar att raka benen, man måste ju vara openminded) köper det där dumma raklöddret. För guess what. Det kliar.
Och att unga människor inser att kranvatten är godare än Cola Zero.
För guess what. Det kliar också.
På ett helt annat sätt.
lördag 13 juni 2009
Skeptiskt.
Okej, så det här är alltså andra gången jag skriver om människors missuppfattningar om mig.
Det kommer troligtvis bli ett vanligt ämne.
Min spanskalärare bad mig komma in i hennes lärarrum. Jag satte mig lydigt ner och filade på min kolla-ner-på-skorna-och-se-ångerfylld-ut-blick, då jag misstänkte att hon skulle vara sur på mig för att jag tappat bort världens onödigaste spanskastencil.
Istället för en sur blick, möttes jag av en sympatisk blick och ett "men hur går det egentligen för dig i dina studier, du som är så glömsk och virrig?"
Skräcken för vad som skulle hända härnäst blev större när hon höll ett tal (precis som min mamma brukar göra) att trots att jag glömmer allt i hela världen, kan livet bli riktigt lyckat för mig.
Faktiskt.
Nu kommer missuppfattningen.
S.O.T.'s spanskalärare: jag tänker inte bli sur på dig, för nu sitter det en elev här och gråter.
S.O.T.: Va? Vem?
S.O.T.'s spanskalärare: nu sitter det en elev här och gråter!
S.O.T.: eh, javisst...?
Hon trodde att jag grät. För att jag glömde en spanskastencil.
Okej, jag gråter visserligen till Lejonkungen, första avsnittet av Darkwing Duck, den sista boken i serien A series of unfortunate events, men en spanskastencil?
Oh. Please.
Skeptiskt,
S.O.T.
Det kommer troligtvis bli ett vanligt ämne.
Min spanskalärare bad mig komma in i hennes lärarrum. Jag satte mig lydigt ner och filade på min kolla-ner-på-skorna-och-se-ångerfylld-ut-blick, då jag misstänkte att hon skulle vara sur på mig för att jag tappat bort världens onödigaste spanskastencil.
Istället för en sur blick, möttes jag av en sympatisk blick och ett "men hur går det egentligen för dig i dina studier, du som är så glömsk och virrig?"
Skräcken för vad som skulle hända härnäst blev större när hon höll ett tal (precis som min mamma brukar göra) att trots att jag glömmer allt i hela världen, kan livet bli riktigt lyckat för mig.
Faktiskt.
Nu kommer missuppfattningen.
S.O.T.'s spanskalärare: jag tänker inte bli sur på dig, för nu sitter det en elev här och gråter.
S.O.T.: Va? Vem?
S.O.T.'s spanskalärare: nu sitter det en elev här och gråter!
S.O.T.: eh, javisst...?
Hon trodde att jag grät. För att jag glömde en spanskastencil.
Okej, jag gråter visserligen till Lejonkungen, första avsnittet av Darkwing Duck, den sista boken i serien A series of unfortunate events, men en spanskastencil?
Oh. Please.
Skeptiskt,
S.O.T.
torsdag 11 juni 2009
En kopp kaffe på det?
Alltså, om jag skulle dricka en kopp kaffe nu tillsammans med en cigg skulle jag explodera. Tur att jag inte röker och tycker att kaffe är äckligt.
Klockan 18.12 går tåget mot Berlin. Mina ögon är uppspärrade, hjärtat pumpar, andningen är ytlig. Jag är nervös. Känslan är som precis innan man får en panikångestattack.
Men sen känner jag, det är Berlin. Det här är bra. Det är Berlin. Med Johan. Mins.
Det här blir bra.
//m.
Klockan 18.12 går tåget mot Berlin. Mina ögon är uppspärrade, hjärtat pumpar, andningen är ytlig. Jag är nervös. Känslan är som precis innan man får en panikångestattack.
Men sen känner jag, det är Berlin. Det här är bra. Det är Berlin. Med Johan. Mins.
Det här blir bra.
//m.
onsdag 10 juni 2009
Plan för dagen.
08.30 - 12.00 - Jobba
12.00 - 13.00 - Lunchpaus, måste köpa följande:
17.30 - 18.00 - Åka till pappa, panikleta efter hårfönen som ligger någonstans bland all skit jag slängt däruppe. Åka till mamma, slänga i mig en knäcka, packa träningskläder.
18.00 - 20.00 - Träna. Svettas. Bli stark.
20.00 - 22.00 - Äta, färga håret, panikpacka, panikpacka om allting, skölja ur toningen ur håret, panikpacka igen, tappa bort passet och pengarna, bli hysterisk, hitta passet och pengarna i väskan, få beslutsångest för vilken handväska som ska med, ta en kopp te och läsa om DDR.
22.00 - 01.30 - Försöka sova. Misslyckas. Gå upp, ta en kopp te, läsa om DDR, hitta något tråkigt på TV, gå och lägga sig igen. Somna.
Jag har planerat in panik och hysteri idag. Jag känner mig själv. Det kommer inte att bli en lugn kväll. Inte.
//m.
12.00 - 13.00 - Lunchpaus, måste köpa följande:
- Tandborstfodral
- Vitt linne
- Två par strumpbyxor
- Päron
- Sallad
- Hårtabletter (alltså, piller som är bra för hår, hud och naglar.)
- Hårfärg
17.30 - 18.00 - Åka till pappa, panikleta efter hårfönen som ligger någonstans bland all skit jag slängt däruppe. Åka till mamma, slänga i mig en knäcka, packa träningskläder.
18.00 - 20.00 - Träna. Svettas. Bli stark.
20.00 - 22.00 - Äta, färga håret, panikpacka, panikpacka om allting, skölja ur toningen ur håret, panikpacka igen, tappa bort passet och pengarna, bli hysterisk, hitta passet och pengarna i väskan, få beslutsångest för vilken handväska som ska med, ta en kopp te och läsa om DDR.
22.00 - 01.30 - Försöka sova. Misslyckas. Gå upp, ta en kopp te, läsa om DDR, hitta något tråkigt på TV, gå och lägga sig igen. Somna.
Jag har planerat in panik och hysteri idag. Jag känner mig själv. Det kommer inte att bli en lugn kväll. Inte.
//m.
söndag 7 juni 2009
Rädda språket från chill och stek!
Dagens petimät.
Vad har hänt med det svenska språket?
Jag har aldrig varit den konservativa typen som tyckt att vi helt enkelt borde sluta utveckla oss språkligt och skickat in insändare till metro om hur mycket det skadar mig psykiskt när människor säger: "och ja ba, liksom..."
Men. Nu har det gått för långt.
För långt.
Detta citatet är taget från det verkliga livet, från verkligheten på gatan, från livet där ute (etc).
"Värt att gå IB, eller? Chill första året, man behöver typ inte göra nåt. Jättestek alltså. Fail att det är så jobbigt sista året bah..."
Min reaktion:
"Förlåt. Men vad fan pratar du om?"
RÄDDA SPRÅKET FRÅN CHILL OCH STEK. Så heter min nya kampanj.
Och får jag bara lägga till, IB är aldrig chill.
Aldrig.
(men det är värt!)
Högaktingsfullt,
S.O.T.
Vad har hänt med det svenska språket?
Jag har aldrig varit den konservativa typen som tyckt att vi helt enkelt borde sluta utveckla oss språkligt och skickat in insändare till metro om hur mycket det skadar mig psykiskt när människor säger: "och ja ba, liksom..."
Men. Nu har det gått för långt.
För långt.
Detta citatet är taget från det verkliga livet, från verkligheten på gatan, från livet där ute (etc).
"Värt att gå IB, eller? Chill första året, man behöver typ inte göra nåt. Jättestek alltså. Fail att det är så jobbigt sista året bah..."
Min reaktion:
"Förlåt. Men vad fan pratar du om?"
RÄDDA SPRÅKET FRÅN CHILL OCH STEK. Så heter min nya kampanj.
Och får jag bara lägga till, IB är aldrig chill.
Aldrig.
(men det är värt!)
Högaktingsfullt,
S.O.T.
fredag 5 juni 2009
Jag erkänner.
Jag hör helt snett. En kombination mellan min dåliga hörsel och att jag inte tänker helt klart gör att jag hör konstiga saker.
Exempel:
Jag och syster går från Bäckalyckevägen till stan en vacker dag, våren 2007.
Syster: Vi skulle spela en gitarrmelodi i skolan idag.
Jag: Va? En minkmummeldi?
Det var så jag döpte mitt gosedjur. Jag fick honom samma dag av mamma. Strax efter alla hjärtans dag. Han heter nu Mink Mummeldie.
När det kommer till musik brukar jag vara helt okej med att höra vad de sjunger i texter. Förutom när jag inte riktigt tänker på det. Då tycker jag att jag hör något, och sedan när jag sjunger på låten inser jag; det här är helt ologiskt.
Exempel 1. Firefox AK - The flutter of a Wing.
Hon sjunger: Wake up
Jag hör: Mexico
Men inte Mexico som i Meksikå. Mer Mehico, som de säger om Mexico i Mexico.
Exempel 2. The Knife - Heartbeats.
Hon sjunger: The colors red and blue
Jag hör: The color's random blue
Typ, lite indigo, lite koboltblått, lite kleinblått, lite ljusblått. Lite så. I en mix.
Jag måste skärpa mig.
//m.
Exempel:
Jag och syster går från Bäckalyckevägen till stan en vacker dag, våren 2007.
Syster: Vi skulle spela en gitarrmelodi i skolan idag.
Jag: Va? En minkmummeldi?
Det var så jag döpte mitt gosedjur. Jag fick honom samma dag av mamma. Strax efter alla hjärtans dag. Han heter nu Mink Mummeldie.
När det kommer till musik brukar jag vara helt okej med att höra vad de sjunger i texter. Förutom när jag inte riktigt tänker på det. Då tycker jag att jag hör något, och sedan när jag sjunger på låten inser jag; det här är helt ologiskt.
Exempel 1. Firefox AK - The flutter of a Wing.
Hon sjunger: Wake up
Jag hör: Mexico
Men inte Mexico som i Meksikå. Mer Mehico, som de säger om Mexico i Mexico.
Exempel 2. The Knife - Heartbeats.
Hon sjunger: The colors red and blue
Jag hör: The color's random blue
Typ, lite indigo, lite koboltblått, lite kleinblått, lite ljusblått. Lite så. I en mix.
Jag måste skärpa mig.
//m.
Listan över mest överexponerade filmer i tv.
Listan fortsätter. Jag kom nyligen på ännu en film som gått på tv lite för många gånger. (Första gången var en gång för mycket).
Listan över mest överexponerade filmer i tv:
- Dodgeball
- 50 first dates
Och snälla medläsare, tipsa mig om filmer ni stör er på för att de går för ofta på tv!
Listan över mest överexponerade filmer i tv:
- Dodgeball
- 50 first dates
Och snälla medläsare, tipsa mig om filmer ni stör er på för att de går för ofta på tv!
torsdag 4 juni 2009
En loop.
Vissa filmer visas hela tiden på tv. Det är som en loop. Först på trean, sen på fyran, sen kanske femman och sen sexan. Och så runt. Runt, runt, runt. Som världens tråkigaste karusell av överskattade komedier.
Ikväll visas komedin "Dodgeball" på tv6. Jag tycker att jag ser reklam för den filmen hela tiden.
Så det blir en av filmerna på listan över mest överexponerade filmer i tv:
- Dodgeball
//m
Ikväll visas komedin "Dodgeball" på tv6. Jag tycker att jag ser reklam för den filmen hela tiden.
Så det blir en av filmerna på listan över mest överexponerade filmer i tv:
- Dodgeball
//m
onsdag 3 juni 2009
Ifrågasättandet av House.
Jag (S.O.T. också känd som E) ifrågasätter just nu den välkända och mycket uppskattade tv-serien House.
Vad är grejen med den serien, egentligen? Är det programmets handling? Eller är det intellektet som spelar in igen?
Är det faktumet att House beter sig på det sättet man inte ska bete sig (enligt samhället) som gör att så många människor sitter och oooh-ar och aaah-ar framför TVn och dagen därpå försöker bete sig som honom?
Eller, kan det möjligtvis vara på det sättet att Dr House utsrålar en sexuell energi med sin vidrighet som drar åt sig massvis med människor?
Låt oss undersöka saken genom att ta sig en titt på handlingen av ett medelsnittsprogram av House.
21.00-21.05: någon beter sig normalt i sitt everyday life. Då helt plötsligt blir personen jättekufiskt sjuk, svimmar, och i nästa stund kommer vinjetten.
21.05-21.10: House's team träffar människan som nu ligger i en sjukhussäng och ser lite ynklig ut. De frågar ut patienten, låt oss kalla honom Harry, om hans vanor, ifall han haft några liknande symptom, och en massa lama doktorfrågor.
Teamet säger att det är uppenbart att det är sjukdomen X. House tycker inte detta, säger mot dem och förolämpar dem lite när han ändå håller på.
21.11 - nu kommer en sån där jätterolig reklampaus.
21.15 - 21.25. Chase och Cameron visar tecken på att de gillar varandra. I alla fall Chase. Alla vet att Cameron bara dras till de som är obotligt sjuka eller otroligt synd om.
Cuddy och House har ett kort möte i Cuddys kontor om att House inte vill behandla Harry för X.
21.26 - de behandlar Harry trots House's tvivel och what do you know, han dör nästan av behandlingen.
21.28 - ännu en reklampaus.
21.30 - efter ännu en Captain Morgan-reklam är det nu dags för teamet att diskutera vad det kan vara för något. House föreslår sjukdomen Y och skickar iväg Cameron robust för att tala med Cuddy om behandlingsmetoder. Alla säger åt House att hälsa på Harry. House vägrar.
21.33 - House har en överviktig patient som mår dåligt. House säger åt personen att det är för att hon är så otroligt fet.
Alla säger åt House att hälsa på Harry. House vägrar.
21.35 - massvis med ungdomar ooh-ar och aah-ar och bestämmer sig för att gå fram till en överviktig person imorgon och säga åt personen att sluta äta så himla mycket onyttig skit.
21.37 - House måste övertyga läkarstyrelsen om att de måste behandla Harry för Y. Det här pågår i cirka tio minuter, alla måste hinna chockas över House's rättfram och elaka sätt.
21.48 - alla ungdomar ooh-ar och aah-ar och tycker att House är typ snyggast i världen.
21.55 - Harry blir behandlad för Y. Det var rätt sjukdom. Harry kommer ut ur sjukhuset. House hälsar på Harry. Cuddy blir stolt trots att hon måste förklara House's vidriga beteende för hela sjukhuset och återigen inser Cameron att hon bara dras till människor hon måste hjälpa. Avsnittet slutar med att en bitter House åker iväg på sin motorcykel.
Jag drar slutsatsen att det har något med önskan att vara som House. För varje avsnitt ser ut så där. Förneka det inte.
Högaktningsfullt,
S.O.T.
Vad är grejen med den serien, egentligen? Är det programmets handling? Eller är det intellektet som spelar in igen?
Är det faktumet att House beter sig på det sättet man inte ska bete sig (enligt samhället) som gör att så många människor sitter och oooh-ar och aaah-ar framför TVn och dagen därpå försöker bete sig som honom?
Eller, kan det möjligtvis vara på det sättet att Dr House utsrålar en sexuell energi med sin vidrighet som drar åt sig massvis med människor?
Låt oss undersöka saken genom att ta sig en titt på handlingen av ett medelsnittsprogram av House.
21.00-21.05: någon beter sig normalt i sitt everyday life. Då helt plötsligt blir personen jättekufiskt sjuk, svimmar, och i nästa stund kommer vinjetten.
21.05-21.10: House's team träffar människan som nu ligger i en sjukhussäng och ser lite ynklig ut. De frågar ut patienten, låt oss kalla honom Harry, om hans vanor, ifall han haft några liknande symptom, och en massa lama doktorfrågor.
Teamet säger att det är uppenbart att det är sjukdomen X. House tycker inte detta, säger mot dem och förolämpar dem lite när han ändå håller på.
21.11 - nu kommer en sån där jätterolig reklampaus.
21.15 - 21.25. Chase och Cameron visar tecken på att de gillar varandra. I alla fall Chase. Alla vet att Cameron bara dras till de som är obotligt sjuka eller otroligt synd om.
Cuddy och House har ett kort möte i Cuddys kontor om att House inte vill behandla Harry för X.
21.26 - de behandlar Harry trots House's tvivel och what do you know, han dör nästan av behandlingen.
21.28 - ännu en reklampaus.
21.30 - efter ännu en Captain Morgan-reklam är det nu dags för teamet att diskutera vad det kan vara för något. House föreslår sjukdomen Y och skickar iväg Cameron robust för att tala med Cuddy om behandlingsmetoder. Alla säger åt House att hälsa på Harry. House vägrar.
21.33 - House har en överviktig patient som mår dåligt. House säger åt personen att det är för att hon är så otroligt fet.
Alla säger åt House att hälsa på Harry. House vägrar.
21.35 - massvis med ungdomar ooh-ar och aah-ar och bestämmer sig för att gå fram till en överviktig person imorgon och säga åt personen att sluta äta så himla mycket onyttig skit.
21.37 - House måste övertyga läkarstyrelsen om att de måste behandla Harry för Y. Det här pågår i cirka tio minuter, alla måste hinna chockas över House's rättfram och elaka sätt.
21.48 - alla ungdomar ooh-ar och aah-ar och tycker att House är typ snyggast i världen.
21.55 - Harry blir behandlad för Y. Det var rätt sjukdom. Harry kommer ut ur sjukhuset. House hälsar på Harry. Cuddy blir stolt trots att hon måste förklara House's vidriga beteende för hela sjukhuset och återigen inser Cameron att hon bara dras till människor hon måste hjälpa. Avsnittet slutar med att en bitter House åker iväg på sin motorcykel.
Jag drar slutsatsen att det har något med önskan att vara som House. För varje avsnitt ser ut så där. Förneka det inte.
Högaktningsfullt,
S.O.T.
tisdag 2 juni 2009
Reklam som vänder sig till unga män.
Burger king - reklamen. En ung man är på restaurang med flickvän. Han är besviken. Han vill ha ordentlig mat. Det vill andra män också. De marscherar i en trupp, för att de är frustrerade över kaninmaten deras bitchiga flickvänner tvingar dem äta. De kommer till Burger King. De äter en hamburgare. Det är åter frid i världen och de unga männen har vunnit över sina flickvänner.
Coca Cola Zero - reklamen. En ung man ställs inför ett dilemma. Gamla flickvännen dyker upp med ny het kille, eller liggets pappa kommer på besök och dunkar ilsket på dörren. Den unga killen dricker ur Coca Cola Zero - flaskan och allt ordnar sig. I första versionen dyker en het tjej upp i (självklart) höga klackar och undrar om de ska köpa vispgrädde eller chokladsås till vad vill tro är efterrätten "marängsviss" de ska laga tillsammans (vill tro). I andra versionen kommer en hel drös av James Bond - liknande män in genom fönstren och tar med sig den unga mannen därifrån. I slutet på båda versionerna sprängs huset den unga mannen just befunnit sig i. Alla dör, mannen blir en hjälte.
Captain Morgan - reklamen. Hunden är mannens bästa vän, säger berättarrösten med en grov röst. Därefter ser man att heta tjejer flockas kring mannen med hundvalpen. Alla har korta klänningar/kjolar och förmodligen högklackat. Hela tiden talar han om den unga mannen som "Kaptenen". "Kaptenen vet att storleken har ingen betydelse" säger den töntiga (inte på ett bra sätt) berättarrösten igen. Mannen ska slåss mot en sumobrottare. "Kaptenen backar inte för en galen utmaning" säger rösten. Den unga killen är på en bar. En av tjejerna har självklart tagit med sig en lapp för att vaxa benen och fäster på mannens fruktansvärt håriga bröst. Håret slits av med vaxlappen. Captain Morgan - flaskan visas. Och! Berättarrösten lägger till att Captain Morgan är jättegott med Cola! För alla er riktiga män därute som inte dricker öl, det är okej. Captain Morgan är lösningen. Ni behöver inte känna er fjolliga och dricka drinkar eller vin. Nu har ni ju Captain Morgan! Vilken tur att ni faktiskt får dricka rom och cola nu! För det är precis vad det är. Rom och cola. Som min mamma tycker om.
Jag och min syster ser den sistnämnda reklamen igår när vi låg i varsin soffa och tittade på något slags tv-program. Jag tror det var CSI. Jag såg inte så mycket av det. Jag sprang omkring och bakade under tiden. Jag blev upprörd. Jag diskuterade med syster. Jag var tvungen att smsa.
Malin: Jag såg just reklamen för Captain Morgan. Jag dog lite. Jag fattar inte varför reklam som vänder sig till unga män tror att unga män är manschauvinistiska idioter och dessutom får de manschauvinistiska idioterna att konsumera mera.
Johan: Folk är kålrötter.
//m.
Coca Cola Zero - reklamen. En ung man ställs inför ett dilemma. Gamla flickvännen dyker upp med ny het kille, eller liggets pappa kommer på besök och dunkar ilsket på dörren. Den unga killen dricker ur Coca Cola Zero - flaskan och allt ordnar sig. I första versionen dyker en het tjej upp i (självklart) höga klackar och undrar om de ska köpa vispgrädde eller chokladsås till vad vill tro är efterrätten "marängsviss" de ska laga tillsammans (vill tro). I andra versionen kommer en hel drös av James Bond - liknande män in genom fönstren och tar med sig den unga mannen därifrån. I slutet på båda versionerna sprängs huset den unga mannen just befunnit sig i. Alla dör, mannen blir en hjälte.
Captain Morgan - reklamen. Hunden är mannens bästa vän, säger berättarrösten med en grov röst. Därefter ser man att heta tjejer flockas kring mannen med hundvalpen. Alla har korta klänningar/kjolar och förmodligen högklackat. Hela tiden talar han om den unga mannen som "Kaptenen". "Kaptenen vet att storleken har ingen betydelse" säger den töntiga (inte på ett bra sätt) berättarrösten igen. Mannen ska slåss mot en sumobrottare. "Kaptenen backar inte för en galen utmaning" säger rösten. Den unga killen är på en bar. En av tjejerna har självklart tagit med sig en lapp för att vaxa benen och fäster på mannens fruktansvärt håriga bröst. Håret slits av med vaxlappen. Captain Morgan - flaskan visas. Och! Berättarrösten lägger till att Captain Morgan är jättegott med Cola! För alla er riktiga män därute som inte dricker öl, det är okej. Captain Morgan är lösningen. Ni behöver inte känna er fjolliga och dricka drinkar eller vin. Nu har ni ju Captain Morgan! Vilken tur att ni faktiskt får dricka rom och cola nu! För det är precis vad det är. Rom och cola. Som min mamma tycker om.
Jag och min syster ser den sistnämnda reklamen igår när vi låg i varsin soffa och tittade på något slags tv-program. Jag tror det var CSI. Jag såg inte så mycket av det. Jag sprang omkring och bakade under tiden. Jag blev upprörd. Jag diskuterade med syster. Jag var tvungen att smsa.
Malin: Jag såg just reklamen för Captain Morgan. Jag dog lite. Jag fattar inte varför reklam som vänder sig till unga män tror att unga män är manschauvinistiska idioter och dessutom får de manschauvinistiska idioterna att konsumera mera.
Johan: Folk är kålrötter.
//m.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
