En klassisk tv-serie/film - mardröm är att personen i fråga står och springer. Springer på plats. Försöker fly, men kommer inte framåt. Försöker ta sig framåt, men kan kan inte röra sig ur fläcken.
Jag har den uppdaterade versionen av den drömmen. I olika versioner och med olika färdmedel, som kommer med jämna mellanrum.
Dröm1. Jag är i Sundsvall och ska flytta hem. Min moster ska hjälpa mig flytta, och jag ska ta flyget tillbaka till Jönköping. Jag missar flyget. Jag ska ta nästa flyg. Jag ställer klockan på tre på natten för att hinna med. Jag missar det flyget också. Jag ska ta nästa flyg. Tre timmar går lika fort som tre minuter och jag missar det flyget också. Jag ska åka hem med moster. Moster åker utan mig. Jag missar ytterligare ett flyg. Jag är fast.
Dröm2. Jag ska ta bussen hem från Stockholm, jag har hälsat på en vän i Hägersten. Jag missar första bussen. Jag ska ta nästa. Jag missar en också, jag har inte städat klart och hinner inte med den. Jag ska ta tåget. Jag tittar på söndagstidtabellen, när det faktiskt är en måndag. Jag missar ett tåg. Jag tittar på rätt dag, missar ett tåg till. Jag ska ta sista bussen hem, jag går i tid till busstationen. Jag ser bussen köra iväg. Den har gått tidigare. Jag är fast.
Dröm3. Vi ska åka tåg. Vi ska åka ett skrämmande, svart nattåg i USA mot San Francisco. Det har varit något slags läger, för jag är där med lärare. Jag spenderar min tid på en tågstation. Ett tåg kommer. Jag går på det. Det är fel tåg. Det går mot New York. Jag hoppar av i farten med mina väskor. Jag ramlar och är medvetslös, får åka ambulans, missar under tiden rätta tåg till San Fran. Jag ska ta nästa tåg. Jag går på tåget. Det är fel tåg. Det går till ett ställe som heter "Laakso" (som faktiskt ligger i Alaska) och det tar en vecka att komma tid. Utan stopp. Jag är fast.
Och det är så frustrerande! Det är så frustrerande, för i verkligheten skulle jag var överhispig och helt övetygad om att det är rätt tid, rätt tåg och att jag har med mig all packning. Men så drömmer jag dessa drömmar och jag hatar det. Det är så fruktansvärt jobbigt och jag vaknar och känner mig knappast utvilad. Mest stressad och med huvudvärk.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I en av de få drömmar jag kommer ihåg missade jag tåg.
SvaraRaderaDet var traumatiskt.