Favorit i repris.

Det har hänt igen.

Jag stod med kroppen böjd över en mängd vattenkranar som jag lämpligt nog använde för att skölja bort leran jag hade i ansiktet efter att jag spenderat en kort stund i en lerpöl.
Medan leran på ansiktet sköljs av (all lera jag hade i håret och på kroppen fick stanna kvar) står en liten scouttjej och tittar upproriskt på mig.
När mitt ansikte är fritt från lera (bortsett från det i pannan) går hon fram till mig och säger kaxigt:
"Du, det här är faktiskt tjejtoan!"
"Jaha", säger jag och undrar i mitt förvirrande sinne varför hon upplyser mig om detta, när det är ganska uppenbart.
"Här får faktiskt bara tjejer vara!"
Det tog (återigen) en liten stund att inse vad hon menade.

Nu börjar det bli lite svårt att se det underhållande i situationen. Jag fick faktiskt bita mig i läppen för att inte säga något okristligt.
Jag gick ut därifrån för att jag var klar och orkade inte ha en lång, utdragen förklaring om varför jag ("faktiskt!") passar utmärkt på en toalett för kvinnor.
Utanför, däremot roade jag (inte) mina vänner med den förklaringen. Samt lite ilska.

Det lät ungefär så här:
"Vad är det här, ser inte jag ut som en kvinna? Bara för att jag inte är ultrafåfäng och går upp extratidigt som de där tjejerna vi ser varje morgon och plattar håret och sminkar mig och duschar trots att man blir elektrifierar sig med duschen, är jag inte en tjej längre? Är inte jag godkänd på den toaletten? Måste jag gå och tvätta mig i skogen för att jag inte är fåfäng, är det vad hon vill?!"

Sen kom jag på att det inte gjorde någonting att hon ställt mig den frågan.
Så länge jag slipper vara en sådan som måste gå upp innan alla andra på läger för att jag måste platta håret på en stinkande toalett framför en smutsig spegel och lägga på en massa smink så att ingen ser hur jag egentligen ser ut, är jag lycklig.
Och lerig.

S.O.T.