How I lost my juvenile smile.

Jag står och slår slentrianmässigt på DVD-spelaren i biografen på min praktikplats, som stup i kvarten stänger av sig själv på grund av överhettning.
Plötsligt hoppar två ungar fram bakom skynket på bion, och skriker:
"AAAARGHHH! EN VUXEN SER OSS! EN VUXEN!"

När jag återfått andningen, hamnat på golvet efter att ha hoppat till av förskräckelse och slutat skrika högt av skräck, blir en del av mig nedstämd.
Ungarna springer vidare, medan jag ropar efter dem:

"Hallå! Räds inte! Jag är bara sjutton! Spring inte! Jag är bara... sjutton."


Jag lyssnar på By Your Side av CocoRosie när jag skriver detta. Jag vet inte varför, men det känns som om denna låt passar min sinnesstämning för detta tillfälle. Vilket är konstigt, för texten passar in ungefär lika bra på mig som...
...lila, plastiga platådojor.
(Jag ignorerar texten, högaktningsfullt, S.O.T.)
(Och kanske eventuellt börjar lyssna på How I lost my Juvenile Smile istället.)
(Ja. Det här känns bättre.)

Allt är upplyst.

""Kom", sa Augustine, och jag upptäckte att hon inte var melankolisk alls, utan lycklig utan kontroll".

Boken Allt är Upplyst av Jonathan Safran Foer gör mig helt upplyst. Jag ska köpa den boken. Den måste finnas i mitt (vårt) bibliotek.

//m.

Knäppis!

Jag cyklade hem på lunchen för att hinna konversera med mamma som varit på villovägar. Hon har fått ett sms på danska. Hon ska skicka tillbaka ett på danska.

Mamma ändrar telefonens språk.

Malin: Men mamma, du behöver inte ändra hela telefonens språk. Du kan bara ändra ordlistan när du smsar.
Mamma: Jaha?

Malin ändrar.

Mamma: Men du får ändra tillbaka sen!

Mamma skriver.

Mamma: Men nu är det ju T9! Det vill jag ju inte ha.

Mamma tar bort t9. Mamma skriver varje bokstav för sig.

Malin: Men mamma, om du inte ska använda ordlistan är det väl ingen mening med att byta språk till danska?
Mamma: Men jag...
Malin: Men om du bara skriver varje bokstav för sig, vad är det för mening då?
Mamma: Hihi, jag är lite knäpp.

Mja, men söt.

//m.

Nattfrustration.

Jag vet inte om jag berättade om natten, då jag i ren frustration slängde ut bettskenan och var arg.

I morse när jag vaknade låg min näspiercing prydligt på sängbordet. Jag hade uppenbarligen gjort samma sak där, insåg jag efter grundlig genomgång av natten. Jag hade vaknat och ilsket tagit ut piercingen för att placera den varsamt på sängbordet.

Varför gör jag så? Varför är jag arg mitt i natten? Varför måste jag vara arg och slita bort bettskena eller piercing? Det är knäppt. Jag är knäpp.

Dagens uträkning.

Jag tjänar femtio öre per minut på feriepraktiken.

Konversation på feriepraktiken.

Jag står oansvarsfullt på min nya praktikplats (se till att inga hyperaktiva barn river sönder utställningen) och diskuterar nougatsmör med feriepraktikant 2.


Jag: Nutellasmörgåsar är meningen med livet!
Kort paus.
Feriepraktikant 2: Du har aldrig haft någon pojkvän, eller hur?


Det här blir en spännande praktik.
(nej, det blir det faktiskt inte, veckans knäppaste citat till trots. Dagens höjdpunkt var när jag hittade en skål med två veckor gamla Mariekex man fick smaka på om man ville. Och jag tycker inte ens om Mariekex.)

Vad vi bruka säga till varandra.

Välkommen till en familj där vi alla respekterar varandras åsikter! Man kan verkligen känna att man har rätt att tycka precis vad man vill när man är en del av vår familj.

(Jag har precis gått in i mammas sovrum för att ge henne Expressen. När jag ändå är i rummet passar jag på att säga godnatt.)

Jag: Godnatt. Borgarjävel.
Mamma: Sov så gott, min lilla rödgröna röra.

Helt underbart.


Fortfarande högaktningsfullt,
S.O.T.

Dagens medicin.

Innehåll

Aktiva substanser: bensokain 2 mg, gramicidin 0,3 mg, cetylpyridiniumklorid 2 mg, 2,4-diklorbensylalkohol 2 mg. Övriga innehållsämnen: Bafucin: Sorbitol 500 mg (sötningsmedel), sackarinnatrium, mentol, riboflavin (färgämne E 101), polyetylenglykol, etylcellulosa, mentyletylglykolat, eukalyptusolja, anisolja, dimetikon. Bafucin mint: Sorbitol 500 mg (sötningsmedel), sackarinnatrium, mentol, polyetylenglykol, etylcellulosa, pepparmyntolja, dimetikon

Analys av Mika's "Big Girls (You are beautiful)."

Jag hörde Mika's låt "Big Girl (You are Beautiful)" på radion häromdagen när jag åkte taxi (som jobbet betalar, för övrigt). Jag har alltid hatat den låten. Jag tycker att den är löjlig och slår fel. Därför tänkte jag analysera låttexten för att sammanställa varför allt Mika sjunger blir fel. Och mer av en fetisch än en girl power - låt.

Walks into the room
Feels like a big balloon
I said, “Hey girl you are beautiful”

Menar han är att tjejen känner sig som en stor ballong? Menar han att han ser en stor ballong? I fall ett försöker han alltså genom att säga "flicka, du är vacker" mena att hon inte alls ska skämmas för att hon är en stor ballong. I fall två inser han att "oh, stora tjejer är NICE" och vill ragga på henne.

“Diet coke and a pizza please”
Diet coke! I’m on my knees
Screaming “Big girl you are beautiful!”

Uppenbarligen beställer den stora tjejen en pizza och en diet coke. Det känns som att Mika blir upprörd över detta. Han är ledsen för att den stora tjejen känner pressen från samhället att beställa en diet coke istället för en regular coke. Han vill skrika åt henne att "hey, stora tjejen, du kan dricka läsk med socker i, det är okej!". Men alltså, Mika, det är okej. Den stora tjejen har just köpt en stor pizza. Om läsken är diet eller inte spelar ingen roll i kontexten.

You take your skinny girls
I feel like I’m gonna die
Cuz a, real woman
Needs a real man

Här diskriminerar Mika män som blivit kär i smala kvinnor och kvinnor som är smala. Mika menar att de smala tjejerna är smala för att idealet i det stora hela har tvingat dem att vara smala och ytliga, och männen har valt kvinnorna för att de är smala för att ha någon slags troféhustru att visa upp. Och riktig kvinna? Är smala kvinnor låtsaskvinnor? Offer för ett ideal? Är männe som är tillsammans med de smala kvinnorna låtsatsmän? Nä, han menar nog bara att han tror att kärlek mellan smala människor goes skin deep. Sorry, smala människor i världen. Er kärlek är inte äkta.

Here’s why;
You take your girl
and multiply her by four
That’s a whole lot a woman
Who needs a whole lot more

Ah, här är blir det intressant. För nu upptäcker vi på riktigt i låten att han försöker bara hylla de stora kvinnorna, sin fetisch. Genom att säga att man ska ta en tjej och multiplicera den med fyra säger man härmed att fyra vanliga kvinnor blir en stor tjej. De stora tjejerna är inte vanliga. De är bara stora. Eftersom man måste multiplicera fyra normala tjejer för att få en stor tjej.

Get yourself to the Butterfly Lounge
Find yourself a big lady
Big boy come on round
and they’ll be calling you ‘baby’

Okej, Butterfly Lounge är en klubb OC där stora tjejer är grejen. Dit ska man gå för att fånga en stor tjej. Tydligen ska man vara en stor kille också. Intressant, eftersom Mika är den näst smalaste i Europa (Rickard Engfors leder alltid).

No need to fantasies
Since I was in my braces
Of a watering hole where the girls are round
And curves in all the right places.

Så klart. Mikas fantasier. "Since I was in my braces" tyder väl på att han har fantiserat om stora tjejer sedan han var tonåring. Han kanske upptäckte sin fetisch då och nu äntligen har han blivit sångare och kan sjunga ut vad han känner för sina stora tjejer. Och i och med att han har hittat the Butterfly Lounge har han även hittat de stora tjejerna. Vilken tur!

Big Girl You Are Beautiful!
Big Girl You Are Beautiful!

De sista raderna säger sig självt.

Sammanfattning: Mika vill sjunga en låt om stora tjejer. Nej, han vill inte sjunga en låt om skönhetsidealet, hollywoodidealet och hetsen om size zero. Han vill inte sjunga att alla ska vara precis som de vill, de är vackra no matter what. Han vill inte sjunga om att det är okej att vara smal, stor eller normalviktig. Han vill bara sjunga om stora tjejer.

Den här låten känns som ett tragiskt försök av Mika att få stora tjejer att känna sig bekväma med sig själva. Han hoppar direkt över alla normalviktiga tjejer som mår dåligt utan går direkt till målgruppen stora tjejer. Med en klatschig refräng vill han visa att ni stora tjejer, ni är vackra! Hurra! Men genom att säga saker som att "ta en tjej och multiplicera den med fyra" lyckas han inte riktigt. Han lyckas bara skapa en stämning om att han är en stor fetischist som inte drar sig från att skrika "neeej, drick inte den där cola lighten, stora flicka!".

Dessutom, vilka andra låtar handlar om smala tjejer? När hör man sångaren sjunga om kärlek och att han specifikt vill ha en smal tjej? Mika är i lite fel forum. Visst, musikbranschen i sig skiljer sig inte från andra mediabranscher där alla måste vara snygga så att de passar på cd-omslag, i videor och på scen. Men i låtbranschen. Själva låtarna handlar aldrig om att sångarna vill specifikt ha en smal tjej. Mika är ju själv så smal så det tar bort hela grejen. Som när Malin Åkerman "sa ifrån".

Då är det mer intressant att se på Beth Ditto, sångaren i The Gossip. Ingen hycklare där inte. Men jag blir ändå lite delad i mina åsikter här. För ytterligare en aspekt på det hela är att, borde man verkligen hylla tjockhet? Visst, lite överviktig är ingen fara. Men fetma. Och hälsoriskerna det medför.

Ja, nu har jag helt och hållet analyserat sönder en låt som Mika skrev för att han tänkte "fan, alla kommer att älska mig om jag hyllar större tjejer. Jag är ju en snäll kille, klart alla är lika mycket värda. Till och med tjocka tjejer".

Tack för mig.

//m.

Rubriker.

Vem sätter rubriker? Vem tycker att tågstopp har större nyhetsvärde än olycka?

Jag är arg.

Det ringde en kvinna till mig. Kvinnan kommer härefter kallas "k".

K: Jag tänkte gå ner till Huskvarna redaktionen med en Dödsfallsnotis, så var det stängt.
M: Jaså, var det stängt?
K: Ja, är det du eller jag?
M: Förlåt?
K: Är det stängt?
M: Ja, jag vet faktiskt inte det.
K: Vet du inte?!
M: Nej, det är ju en annan redaktion.
K: Vem är du?
M: Jag är familjeredaktör.
K: Men borde inte du veta?
M: Det är en lokalredaktion, så jag vet faktiskt inte.
K: Är Olovsson (chefredaktören) där?
M: Jag tror att han har semester faktiskt.
K: Ingen vet någonting! Någon måste ju veta?
M: Ja, om du ringer växeln kanske de.. (avbruten).
K: Nej, men du kanske inte är ordinarie?
M: Nej, jag är sommarvikarie.
K: Ja! Det säger mig så mycket, det säger mig så mycket, förstår du!
M: Jag tycker att du ska ringa växeln istället, de kan hjälpa dig, tack så mycket, Hej då. (Klick).

Och jag var faktiskt inte otrevlig. Jag sa tack så mycket, och jag hörde henne säga Hej då innan jag la på luren.

Hej trans!

Ibland när jag sitter och läser igenom gamla dagboksinlägg hamnar jag i något slags trans. Det är som om jag förflyttas tillbaka i tiden till Fjällgatan, min källare, mitt ps2 och en massa koppar te.

Allt annat försvinner. Om jag inte skulle vakna upp och märka att jag var på JP skulle jag förmodligen gå uppför backen till Fjällgatan, gå ner i min gamla källare och sätta mig ner där det brukade stå en röd soffa.

Hur känner jag inför det?

//m.

SÅ INTRESSANTA ÄR GT'S ETTARUBRIKER.

//m.

Ytterligare ett ställningstagande.

Borde jag låta mina ögonbryn bli så buskiga som de var 2001? Passar det med den nya luggen?

//m.

Mais oui!

Idag har jag klippt mig. Nyss skulle jag gå på toa. Jag tittade mig själv i spegel. Höll på att skratta ihjäl mig.

Nu måste jag skaffa långt hår under armarna, köpa en basker och börja bryta på franska. Jag bör även börja kedjeröka.

//m.

Nånting händer, just nu.

Rubriken till trots, jag ska inte skriva om My Little Pony. Jag ska skriva om någonting som har med min dialekt att göra. Den håller på att förändras, känner jag.

Idag när det ringde en man till redaktionen svarade jag och kände hur jag helt naturligt började prata Kattis Ahlström - svenskan. Den dialekt där skåningar försöker prata rikssvenska och betonar allting helt snett. Den dialekten har jag fått till.

Och idag vid fikat på jobbet blev jag västgötsk. Och när jag försökte härma småländskan blev det skånska. Plus att jag har taigt upp min diftongdialekt som jag uppfann förra sommaren.

Den låter ungefär så här:
- Jao, dejt äor Maolin häejr. Trrejvligt att toalas vijd.

Vem är jag? Vad är jag?

Jag påverkas så sjukt lätt av dialekter. Efter ett par veckor i Sundsvall kommer jag slänga mig med en fake-Sundsvallsk dialekt. Sjukt.

//m.

Ännu ett trauma.

Ni vet sådana där drömmar som man drömmer precis innan man ska börja skolan? Man står i klassrummet, och helt plötsligt är man helt naken?
Jag har absolut ingen aning om hur den sortens dröm känns. Min dröm jag drömmer innan jag börjar skolan är helt tvärtom.

Jag kommer in i klassrummet, fullt påklädd, aningens försenad, men glad.
Plötsligt inser jag att jag har en gigantisk hatt på mig, med texten 'Jag är JUVENIL'. När jag försöker ta av mig hatten (för trots att den är rätt tjusig vill jag inte uppfattas som juvenil och löjlig) blir den bara större, och sitter tightare.
Jag står och försöker desperat klösa loss hatten, medan den växer sig till min storlek.

Hela drömmen slutar med att personerna som sitter i klassrummet (de ska föreställa klasskompisar, men de ser ut som ansiktslösa vålnader. ungefär.) tar tag i mig och kastar ut mig genom fönstret.
Och sen ligger jag där, alldeles tillplattad nedanför fönstret och kollar upp. Då krymper hatten och försvinner igen.
Traumatiskt, helt enkelt.

Konversation på tåg från Amsterdam till Rotterdam.

(Tack vare mitt dåliga minne kanske konversationen utspelade sig på något annat sätt, men alla vitala delar finns kvar i minnet).

Jag och Johan diskuterar pengar och vem som är skyldig vem vad efter "jag betalar", "jag kan ta det" och "för all del, jag hostar upp cashen".

M: Jag förde ju över pengar till ditt konto.
J: Gjorde du?
M: Ja, kommer du inte ihåg vad jag skrev i meddelandefältet?
J: Jo, Latex Meet Utrecht.
M: Nej, Utrecht stod bara på facebook. I Meddelandefältet fick jag bara plats med Latex meet.
Tystnad.
J: Vet du vad jag just insåg? "Latex", "Meet" och "Utrecht" är internationella ord som alla på tåget förstår.

Vi sitter och pratar en massa på svenska. Ingen fattar någonting. Förutom när vi nämner "Latex meet" och staden "Utrecht" som tåget faktiskt är på väg till. Sjukt bra jobbat.

Jag och min bettskena.

För lite mer än två år sedan fick jag min bettskena. Då hade jag tänkt ett tag på att gå till tandläkaren för att slipa ner mina framtänder, som hade förvandlats till spetsiga vampyrtänder. Jag hade även haft huvudvärk ett tag, och min mamma sa att jag kan vara spänd i käken. Så jag vandrade, glad i hågen, till tandläkaren och tänkte inte tillräckligt mycket på att det var gratis och att jag borde varit jättejättefantastisktglad.

Väl inne hos tandläkaren blir jag chockerad. "Du har tendens till underbett, egentligen borde du ha tandställning. Är det ingen som sagt det till dig?". Nej. Det är ingen som sagt det. Under alla år jag gått till tandläkare är det ingen som har ägnat en tanke åt detta "tendens till underbett". Just då kände jag att, nja, jag vet inte om jag vill ha tandställning nu, så jag nämnde ingenting mer om det. Jag gjorde en tandavgjutning och gick hem.

Då kände jag att min bettskena var ett ok. Det var jobbigt att släpa med den hit och dit, om jag sov över hos en kompis eller skulle resa bort. Ständigt med min bettskena i högsta hugg. "Hej hej, här kommer jag och min bettskena!" kändes det som. Lite som när man har mens och har tamponger i väskan och man känner att det är så uppenbart att man måste säga det till alla. Som tjejen i kassan på ICA. "Det blir 37.90, tack". "Jaha, 40 kronor och jag har tamponger i väskan". Eller till killen som frågar om vägen till Sturegatan. "Det är ditåt och tredje höger. Och ja, jag har mens.".

Men nu, nu har jag accepterat min bettskena. Nu är det snarare en trygghet än ett ok att släpa med min bettskena hit och dit. Nu är det snarare "Yes, här kommer jag och min bettskena!" än "Ja, ja. Här är jag och min BETTSKENA". Jag är glad. Jag ska köpa en söt ask jag kan förvara min bettskena i.

//m.

Ännu ett sådant ögoblick.

Resumé av min korta resa till Mellbystrand.
(Det känns lite onödigt att beskriva den med ord som sol, bad och en massa sand i sängen, med tanke på att det är uppenbart.)


Jag (hoppar in i stugan): Guess what, mamma, en massa tyskar spanade in mig nyss!
Mamma: Du tror inte att det har något att göra med att du inte har några byxor på dig?
Jag (kollar ner på mina ben): Hoppsan. Kanske det.


Inte särskilt högaktningsfullt,
S.O.T.

Hej vanliga människor!

Det ringer en kvinna och vill att jag ska skriva porträtt på en kille som doktorerar. Ja tack, tänker jag och min ständiga porträttbrist. Kvinnan ringer från Bankeryd.

Hon: Skriver du själv texten?
Jag: Ja, eller så kan en lokalredaktör i Bankeryd skriva texten.¨
Hon (besviken): Nejmen du, det är väl lite svagt?
Jag: Va?
Hon: Ja vi har ju någon i Habo och Mulljsö, men är inte du lite mer på hugget?

Och vad ska man svara på det? Jag svarar "jag kan för all del skriva det" och kvinnan blir glad. Jätteglad. Stackars Bankeryd.

Malin surfar.

Jag har haft konstant huvudvärk i tre dagar nu. Jag surfar på nätet. Söker svar.

Här är svaret:

"Vanligt med spänningshuvudvärk

De flesta besväras av huvudvärk av och till. Den vanligaste huvudvärken är den som kallas spänningshuvudvärk. Den beror ofta på att muskler framför allt i nacken och i käken är spända. Om man oroar sig, känner sig stressad och sover dåligt är det lätt att man spänner sig och får ont i huvudet. Ibland kan huvudvärken bero på att man pressar eller gnisslar tänder under natten. Då har man oftast en dov huvudvärk när man vaknar och det kan ömma i käkmusklerna."

Alltså, orsaker:

1. Muskler i nacken och käken är spända
2. Man är oroad och stressad
3. Man sover dåligt
4. Man pressar och/eller gnisslar tänker under natten

Då kan vi alltså konstatera att tre av fyra stämmer in på mig. Tack, Internet!

Dagens höjdpunkt.

Eller är det det?

Kaffeögon.

Jag började min dag med att äta chokladpraliner och dricka två koppar kaffe. Jag är helt hispig nu. Jag har uppspärrade kaffeögon och mina tankar liksom studsar fram och tillbaka i skallen. Mina fingrar sticker lite och jag måste kämpa för att hålla mina armar stilla.

Jag visste att jag inte var kaffetjejen men jag var så fruktansvärt trött i morse att jag var tvungen att ta en kopp kaffe när jag var ute på jobb och så hällde kvinnan upp mer kaffe i den gula romantiska kaffekoppen med guld i kanterna och jag kunde inte tacka nej så jag drack upp allting och nu kan jag inte tänka längre för när jag kom tillbaka till jobbet skulle jag svara på panelfrågor och skriva in sjukt många födelsedagar tills imorgon och det är därför jag har gått från punkter till "och" eftersom min hjärna bara fortsätter och fortsätter och aldrig slutar och tur är väl det för om det bara hade slutat så vet jag inte vad jag skulle ta mig till men ÅH kul grej alltså för jag ska till Mellbystrand snart och det ska bli trevligt och jag ska ta morgondopp och köpa frallor till frulle varje morgon, gud så trevligt.

Nu är klockan tolv och jag tar lunch.

Mjölby.

Nu vet jag vad jag ska göra!

Jag ska åka till Mjölby över en dag. Upptäcka min framtida stad, fika lite, strosa runt, hitta mitt framtida hus, stalka människor som kan tänkas bo kvar när jag flyttar till Mjölby, så jag vet vilka mina vänner och ovänner är.
(mina vänner är de som inte tycker att det är jobbigt att jag förföljer dem.)

Det är precis vad jag ska göra.
Mjölby, here I come.
Jag kollar tågbiljetter this very moment!

Jönköping.

Det är faktiskt fem år sen jag lämnade Nässjö för grönare betesmarker (Jönköping).
Jag firar det med detta blogginlägg.

Gratulerar, Jönköping, till ditt tilskott idag för fem år sedan!
Gratulerar till ännu en intressant dysfunktionell (på ett bra sätt) familj!
Gratulerar till alla bostäder jag någonsin bott i under min tid här (tre), gratulerar till den tiden jag fick berika era liv.

Nu förstår jag att jag är orättvis mot Nässjö, som inte längre har mig att berika dess liv. Förlåt, Nässjö.
Det är bara det att jag och Jönköping klickar bättre.

(Men här är sanningen:
JAG VILL BO I MJÖLBY.)

Vidare gratulationer,
/en flummig S.O.T. som lyssnar på jag vill hem till Mjölby-låten.

Saker som ger mig huvudvärk.

1. Åskan
2. Den konstanta bristen på porträtt jag ska lösa som ensam familjeredaktör
3. När jag får konfirmationsbilder och texten på de medverkande i bilden är skriven i bilden och sparad som jpeg. Jag måste alltså skriva av alla namn eftersom jag inte kan kopiera.
4. När folk ringer och säger "jag vill inte ha min födelsedag publicerad i tidningen" och jag säger "om du inte skickar in pappret kommer du inte med". Om och om och om igen.