Rubriken till trots, jag ska inte skriva om My Little Pony. Jag ska skriva om någonting som har med min dialekt att göra. Den håller på att förändras, känner jag.
Idag när det ringde en man till redaktionen svarade jag och kände hur jag helt naturligt började prata Kattis Ahlström - svenskan. Den dialekt där skåningar försöker prata rikssvenska och betonar allting helt snett. Den dialekten har jag fått till.
Och idag vid fikat på jobbet blev jag västgötsk. Och när jag försökte härma småländskan blev det skånska. Plus att jag har taigt upp min diftongdialekt som jag uppfann förra sommaren.
Den låter ungefär så här:
- Jao, dejt äor Maolin häejr. Trrejvligt att toalas vijd.
Vem är jag? Vad är jag?
Jag påverkas så sjukt lätt av dialekter. Efter ett par veckor i Sundsvall kommer jag slänga mig med en fake-Sundsvallsk dialekt. Sjukt.
//m.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Diftongdialekten minns jag så väl! Den ledde till ett och annat missförstånd. Men du gjorde riktigt gott båel :)
SvaraRaderaFast jag kanske kastar sten i glashus nu :)
När jag sa "båel" pratade jag faktiskt på riktigt. Det är så jag snackar. Pinsamt nog.
SvaraRaderaOch snacka om att du kastar sten i glashus! Wickahd, du är ju från Åtvidaberg, jisses amalia!