Jag är arg.

Det ringde en kvinna till mig. Kvinnan kommer härefter kallas "k".

K: Jag tänkte gå ner till Huskvarna redaktionen med en Dödsfallsnotis, så var det stängt.
M: Jaså, var det stängt?
K: Ja, är det du eller jag?
M: Förlåt?
K: Är det stängt?
M: Ja, jag vet faktiskt inte det.
K: Vet du inte?!
M: Nej, det är ju en annan redaktion.
K: Vem är du?
M: Jag är familjeredaktör.
K: Men borde inte du veta?
M: Det är en lokalredaktion, så jag vet faktiskt inte.
K: Är Olovsson (chefredaktören) där?
M: Jag tror att han har semester faktiskt.
K: Ingen vet någonting! Någon måste ju veta?
M: Ja, om du ringer växeln kanske de.. (avbruten).
K: Nej, men du kanske inte är ordinarie?
M: Nej, jag är sommarvikarie.
K: Ja! Det säger mig så mycket, det säger mig så mycket, förstår du!
M: Jag tycker att du ska ringa växeln istället, de kan hjälpa dig, tack så mycket, Hej då. (Klick).

Och jag var faktiskt inte otrevlig. Jag sa tack så mycket, och jag hörde henne säga Hej då innan jag la på luren.