Kväll hos fröknarna Håård.

Klockan är ungefär 22.45. Vi sitter i sofforna och fnissar. Jag har just bakat.

Mamma: Det luktar häst!
Syster: Det luktar bränd elvisp!
Malin: Kan ingen säga att det luktar god maräng?

Men marängerna kanske inte doftade så mycket. Nu ligger de i alla fall i en kasse från Vero Moda och väntar på att bli uppätna. De dog förmodligen i resan från hemmet. Men de kanske är goda ändå! De var i alla fal väldigt vackra när de var nya. Har jag en bild ska jag lägga upp det.

Jag tänkte "äh, maränger, det är lätt! Det fixar jag!". Och det gjorde jag. Men det tog ett par timmar. Först var man tvungen att för hand vispa äggvita, socker och citron över vattenbad tills smeten blev 65 grader. Jag fick i detta läge användning för min ugnstemp som fungerade mycket bra. Det gick fort till 65 grader, men efter det kom det jobbiga.

Hade jag haft en assistent (alltså en köksassistent, inte en riktig person) som vispade åt mig hade det gått bra. Men med tanke på att man skulle vispa tills smeten svalnade, gick det inte så jättebra. En halvtimme tog det att vispa marängen. Och då svalnade det inte ens helt. Elvispen blev helt överhettad. Jag trodde jag skulle bränna mig.

MEN. Det gick rätt okej. Mamma och syster intygade att marängerna var goda. Och syster brukar vara väldigt ärlig med sådant. Så. Summan av kardemumman: det gick bra.

Jag ska publicera bild på de vackra verken senare.