Miranda.

Så här ligger det till.
Jag tävlar om ett namn. Och jag måste ha det. Så nu måste jag ta till tveksamma metoder. Jag presenterade idén på en kvällsmiddagsbjudning. Skulle man kunna kalla det.

Jag (som dricker mjölk med en sked): Jag önskar att jag hade en katt. Då skulle jag kunna mata den med mjölk så här... och den skulle heta Artemis! ARTEMIS, HÖR DU DET, SYSTER? Och min dotter SKA heta Miranda, för jag har redan skrivit det på en uppsats.
Syster: Men, vi har ju redan bestämt att den som skaffar barn först får namnet Miranda.
Jag (till synes oberörd): Jaha. Då vet jag vad jag ska göra imorgon.

Det blir ju på det här viset när man tävlar om oerhört viktiga saker, och har rejält motsats-till-försprång.

Jag menar, det är Miranda vi pratar om. Miranda!
Men okej, ska vi tävla om det så...
IT IS ON.
Högaktningsfullt,
S.O.T.