Onämnbar titel.

Efter att min kära syster spridit historien ("Hurra!") där jag betedde mig tveksamt med en fotboll, var jag fast besluten att hämnas och sprida historien om världens mest pryda syster, men som min syster påstod, skulle historien slå tillbaka på mig igen, för att det är jag som utför den pinsamma handlingen.

Igen.

Dessutom, efter att ha läst meningen "med syster i närheten blir den gråa vardagen som en lustig indiefilm med Kimya Dawson spelandes i bakgrunden", insåg jag att jag inte alls var i behov av hämnd. Inte då.

Men ändå, tänker jag, varför inte skriva ner den, och sprida dess budskap?


Det var ungefär ett år sen. Jag (E) och Syster (M) är på väg mot förrådet, som ligger cirka en halvmeter från vår dörr, då jag ser att Syster står med en stor kappa på sig.

E: men, varför har du den där på dig? Förrådet ligger ju precis här.

(M pekar på sin tröja, varpå E lutar sig fram för att läsa vad det står på den)

E: Står det att du är kommunist eller nåt?
M: Nej! (viskar ohörbart) Jag har ingen behå...
E: Jaså, bröstvårtor.

(Nu kommer vi till delen där min syster blir pryd.)

M: ELIN! DU KAN JU INTE SÄGA (sänker sin röst) bröstvårtor I ETT TRAPPHUS! FOLK KAN JU HÖRA DIG!
E (skriker): BRÖSTVÅRTOR!!! KLAMYDIA! KONDYLOMVÅRTOR!
M springer förskräckt in i lägenheten igen, och jag har för mig att hon ropar:
"Mamma! Elin står i trapphuset och skriker en massa könsjukdomar!"

Safe to say, med oss två blir faktiskt även en enkel tripp till förrådet en sekvens i en kufisk film (eller något som hamnar på tjuvlyssnat), med Kimya Dawson eller Moldy Peaches som bakgrundsmusik.
För de låter faktiskt väldigt lika.
Troligtvis för att Kimya är med i båda.

Vad var budskapet i den här historien? Troligtvis att inte skrika könssjukdomar i ett trapphus. Det var säkert någon som hörde mig.